aklogo

 

 

Andakt v.17

 

Vilken är den enskilt viktigaste frågan att besvara?

Bön:

Gud, ge mig trygghet och ditt seende så jag kan ta emot meningen i det ringa. Varje vecka är en vecka i dig. Tack för att vi får omslutas av ditt pågående skaparverk. Gud din mänsklighet väntar och ropar på dig. Ge oss trons seende som ser mening inte bara i det som syns, utan det som är av dig. Hjälp oss i det som är mörkt se och igenkänna fotspåren av dig som alltid går före.

Bibelord:

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Joh 21: 15-18)

Betraktelse:

Vilken är den viktigaste frågan i ditt och mitt liv? När alla andra frågor besvarats eller snarare berövats sina svar – vad är det då som återstår att besvara? När förhoppningar grusats. När egentligen ingenting av våra föresatser blev som vi tänkte oss dem. När ingenting riktigt stämmer i det man satsar och investerar sitt liv och tid på. Eller snarare, när vi inte längre förväntar oss något nytt på de frågor vi haft, när istället ambivalensen och i värsta fall dekadensen inträder som ett normaltillstånd. ”Tja, det är ju inte helt bra, men det är heller inte tillräckligt dåligt för att göra något åt det”.

Det var ju så situationen såg ut den där morgonen vid Genesarets strand. När allt är bränt till marken? Vad är då angeläget? Lärjungarna, som investerat precis allt, lämnat livet som fiskare, snickare eller tullindrivare eller vad de nu var – nu har de återvänt till den strand där allt började. Det är också symptomatiskt att de tänker att det borde vara möjligt att försöka låtsas som om ingenting har hänt, genom att försöka göra det man gjorde tidigare, innan orden ”Följ mig!”. Det är som vi säger bara acceptera att det är som det är. Man får anpassa sig. Man får ta sedeln dit man kommer. För en del blir avsaknaden av svar på de innersta frågorna bränsle för att satsa på detaljerna och enskildheterna i livet. Man slår vakt om sina rättigheter, ser till att man ut det mesta möjliga, man bygger för framtiden. Skaffar sig olika sorters garantier i materiella ting. Men någonstans finns nog frågan kvar, antingen vi vill eller inte, den viktigaste frågan. Den fråga som inte handlar om man lyckas trygga framtiden eller inte, eller om man ska vara skyddad från olyckor, förluster och sjukdom eller inte. Utan det finns en fråga bortom alla frågor, nämligen: Är jag älskad, kan jag älska?

Jag minns när jag började min teologiska utbildning. Jag bar på en uppsjö av frågor, jag ställde dessutom själv dubbelt så många. Finns det en Gud? Finns det ett liv efter detta? Finns det en personlig ondska eller är det bara en kraft? Vad betyder påståendet att Jesus är sann människa och sann Gud? Kommer alla bli räddade? Om Gud dör, vad händer då hjärtat av en treenig gudom? osv.

Jag fick det aldrig riktigt att gå ihop, eller snarare jag kunde tillägna mig en uppsjö av resonemang och argument för och emot, till och med själv ta ställning. Samtidigt, kommer jag inte i från att ingen av dessa frågor besvarar den angelägnaste fråga Jesus själv har, nämligen, Kärlek.

Jag möter det frapperande ofta i kyrkliga sammanhang. Ett sammanhang fullt av ”petrusar”. De har alla reducerat trosfrågan till en moralisk fråga eller en messiansk fråga. Har jag gjort rätt? Har jag sett rätt mönster rätt? Hur ska läran korrelera med livet? Och efter påskhändelsen, har inte en enda av dessa frågor fått något svar överhuvudtaget. Det som skedde på Golgata och vid graven är inte ens i närheten av dessa frågor. Några av oss gjorde kristen tro till en etisk eller moralisk fråga. Så länge vi klarade att leva upp till de kristna kulturella mönstren fungerade det och vi var trygga i vår tro. Men när mönstren brast, när inget visade sig vara det som det som man uppfattat att det skulle vara. När till och med den man trodde var Messias på ett visst sätt, inte stämde överens överhuvudtaget med den bild man hade, då trädde också förnekelsen in: ”Jag känner inte den mannen!”

Så träder han fram, Jesus inför dem. De flesta av oss kan nog tänka att det också är på alla dessa moraliska och messianska frågor Jesus kommer att ”döma” lärjungarna. De som inte hade moral nog, tro nog, karaktär nog när det väl gällde. Ingen fanns kvar.

Men just där visar Jesus att det är en fråga som går genom allt i alla tider. Det finns en ontologi, det finns en grund som hör Guds frälsningshistoria till, oavsett katastrofer, kriser, krig, coronapandemier, och denna fråga skär genom allt som den mest angelägna frågan:

Har du mig kär?

Vi lär oss också en till sak. När Jesus ska kalla människor till tjänst för honom, så frågar han inte lärjungarna Vill du verkligen bli diakon? ”Vill du bli pastor?” ”Vill du bli predikant eller missionär?” ”Vill du bli kristen debattör som gör din röst hörd i det offentliga samtalet?” ”Vill du bli kyrkoledare?”.

När allt läggs samman, då är den fråga som står på spel rörande evigheten inte något annat än en Gud som frågar upprepat: Har du mig kär?

Vi behöver inte ställa frågor som ”Klarar jag mig?” ”Hur blir det för mig?”, utan den Gud som håller världen i sin hand drar oss in i en på gående kärleksdialog, där Gud inte är vår motståndare i första hand, utan vår medskapare. Amen.

Bön:

Gud alla osjälviska handlingar kommer från dig. Du vet var kärleken bor. Genom Jesus har du lovat de gråtande skall le, de hungriga mättas i en ny himmel och en ny jord. Se därför till den gråt och den hunger som fyller vår värld. I Jesu namn. Amen.

Ulf Bergviker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 ©2020 Älvsjökyrkan. Långbrodalsvägen 46, 125 32 Älvsjö Tel. 08-647 12 60, webmaster@alvsjokyrkan.se

Sidan senast uppdaterad: 25 apr 2020