aklogo

 

 

Pastorns veckobrev v.14

 

Vad kan man säga teologiskt om Coronatillståndet?

Jag skulle vilja börja denna veckas brev med att ställa en fråga: Tar corona-pandemin verkligen bara liv, är det möjligt att också säga att den räddar liv? Frågan kan låta vansinnig på ett sätt, speciellt när den ställs mitt i den tid då den är som mest aktiv. I ett land som Sverige som ännu inte sett så mycket av de konkreta mänskliga konsekvenserna och missförhållandena av en förstörd miljö, kan frågan vara svår att förstå. Samtidigt behöver vi inte tänka länge förrän vi kan koppla en sådan här pandemi till långvariga och upprepade rubbningar och attacker på skapelsens inre och djupaste källor.

Plötsligt konsumerar vi mindre, vi producerar mindre och vi reser mindre. Utsläppen minskar så mycket att nu börjar förändringen synas från rymden. Ett vanligt år dör över 7 miljoner människor i förtid på grund av luftföroreningar. Enligt forskaren Marshall Burke vid Stanford University kan utsläppsminskningarna hittills ha förhindrat 1400 dödsfall av barn under 5 år och 52 000 dödsfall av personer över 70 år - bara i Kina! Allra störst är effekterna i riskgrupperna. Just bland dem som drabbas hårdast av Corona räddas flest tack vara minskade luftföroreningar. Det kan alltså vara så att fler i riskgrupperna överlever än som dör i förtid som effekt av Corona. Enligt Göran Boberg, Sv. Rymdstyrelsen får vetenskapen nu ”helt nya referensvärden på hur naturen egentligen ska vara”.

Och teologin då? Under de senaste veckorna har jag fått upprepade mail från kollegor som teologiskt försöker förstå de större krafter och perspektiv som väcks utifrån tron på en djupare och större verklighet än den vi kan se och ta på. Jag har en kollega som skriver till mig och säger ungefär: ”Jag vet att detta är riskabel fråga: men kan en kärleksfull Gud ingripa i vår värld genom att skapa en sjukdom? Inte kan väl Gud medverka till något som tar människoliv?” Och så skriver han lite spetsigt: ”Gud måste väl också följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter?”

En utgångspunkt i min teologiska hållning är att Gud aldrig kan vara orsak till meningslöst lidande. Men samtidigt går det att fråga sig är detta samma sak som att Gud ingriper på ett sätt som medför smärta och lidande, men på sikt också bidrar till att hela skapelsens klarar sig? Frågan är mycket komplex och svår och handlar nog om både långa och korta perspektiv. Och inget av det behöver utesluta det andra. På lång sikt kan effekten bli ofattbart stor. Om det är så att vi nu upptäcker att den livsstilsförändring vi själva trodde oss oförmögna till faktiskt är möjligt, då kan klimatrevolutionen bli verklighet. Tänk om Gud just nu ger oss precis den knuff vi behöver för att få till den skarpa omsvängning som måste till för att rädda oss från avgrunden. Tänk om det som händer nu ingår i Guds plan. En mänsklighetens omvändelse i sista stund.

Samtidigt ryms, om inte det kortsiktiga så det till synes lilla perspektivet på ett sätt som också får långtgående konsekvenser i medmänsklig och mänsklig mening. Detta ”kortsiktiga” perspektiv som handlar om att stoppa konkret smittspridning. Att dina nära och kära skyddas. Vi handlar mat till varandra, ställer kassen utanför dörren och ringer på. Sedan springer vi snabbt därifrån innan hen öppnar för att inte riskera att hen ska få någon smitta från mig. Vi tvättar händerna. Men som en Koreansk teolog sa, vi kristna ”tvättar inte bara händerna för vår egen skull, utan för vår nästas”. Inom kyrkans hägn har detta lilla perspektiv också ett ansikte. Jesu kärlek till de minsta. Och denna kärlek får långtgående konsekvenser. Helt plötsligt finns också vittnesbörden om hur människor känner en mening de inte tidigare känt genom att hjälpa en annan. Helt plötsligt blir grannar som tidigare bara hälsat på varandra vänner som behöver varandra. Helt plötsligt får människor verkligen vara de som de innerst inne vill vara, men annars inte hinner. Kraften i det lilla perspektivet. Att få vara behövd. Att få behöva. Detta är erfarenheter i det lilla som paradoxalt får långsiktiga konsekvenser vad gäller att växa som människor och på sikt som gemenskap.

Som pastor för Älvsjökyrkans församling ser jag det långsiktiga perspektivet. Där Corona inte bara smittar och plågar, utan också kan bli till hjälp för oss att förändra våra liv. Under några decennier har världens mäktigaste personer träffats för att skriva på kompromisser och avtal om miljökrisen utan att komma någonstans. Snarare har denna sak bara förvärrats på grund av maktkamp och politisk diplomati. Plötsligt, spelar varken maktkamp eller kompromissande diplomati någon roll. Nu har vi inget val. Nu har inte heller makthavare något val. De är lika sårbara för detta virus som någon annan av oss. Och på den nya väg, den nya livsstil, går Gud med oss, för att vi ska lära oss att leva på ett sätt som faktiskt på lång sikt kan rädda vår jord, och förändringarna syns nu redan i det lilla.

Karantänkollekt till en livsstilsförändrande gemenskap

Slutligen vill jag återigen aktualisera betydelsen och kanske också extra betona vikten av detta i den tid som är nu. Kanske är Älvsjökyrkan med sin gemenskap med ”mer” viktig nu än någonsin. Behovet av sociala miljöer som trofast upprepar och kommunicerar värderingar och tro som skapar hopp och mening. Människor hör av sig till mig, som inte tillhör kyrkan, men Coronatillståndet har gjort att de längtar efter en livsstilsförändring, men man har ännu inte språk för det. Det är nu gemenskaper är avgörande, för att de har ett naturligt har språk för mening som alternativ till konsumtion, att tjäna pengar, göra karriär osv. Helt plötsligt behöver vi språk för varför vi finns, vem vi är och vart vi är på väg.

Och inte minst forum där man är van att hantera det som vi nu mer påtagligt kan erfara men så länge förträngt, nämligen att allt detta vackra som är Guds inte längre är självklart. En gemenskap, som vi, är omistlig i en tid som denna. En gemenskap som säger det finns försoning, det finns förlåtelse, det finns förlåtelse, det finns möjlighet att börja på nytt, det är aldrig för sent. Det är till detta vi offrar till församlingen. Inte bara för att överleva ha förträffliga pastorer (skratt), utan för att våra pengar investeras bäst till en gemenskap som håller hela vårt öde i sin hand. Jag vill därför åter påminna om att generöst ge till Älvsjökyrkans församling.

Älvsjökyrkan swish 123 067 09 50
Älvsjö Missionsförsamling Plusgiro 19 67 61-1

Guds rika välsignelse

Pastor Ulf Bergsviker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 ©2020 Älvsjökyrkan. Långbrodalsvägen 46, 125 32 Älvsjö Tel. 08-647 12 60, webmaster@alvsjokyrkan.se

Sidan senast uppdaterad: 25 apr 2020